Meniskskada

Meniskskada – Bakgrund

En meniskskada är en vanlig knäskada som involverar skador på en eller båda av de två C-formade meniskerna i knäleden. Meniskerna fungerar som stötdämpare och stabilisatorer i knäleden och kan skadas vid plötsliga vridningar eller överbelastning av knät.

Meniskskador kan uppstå vid idrottsskador, olyckor eller som ett resultat av åldersrelaterade förändringar i meniskvävnaden. Meniskskador är vanligast hos idrottare och personer som utför aktiviteter som innebär frekventa vridningar, hopp eller snabba rörelser. Dock kan vem som helst drabbas och det kan räcka med att trampa snett på stan eller gå upp och ned ur huk lite för många gånger under trädgårdsarbete.

Meniskskada: Orsaker/Riskfaktorer

Meniskskador kan uppstå genom att vrida knät kraftigt med foten fast på marken, genom att utföra en plötslig vridning eller genom att böja eller sträcka knät för mycket. Riskfaktorer inkluderar idrott som involverar snabba sidledsrörelser, övervikt, ålder (meniskskador blir vanligare med stigande ålder), tidigare knäskador eller sjukdomar som artros, där degenerativa meniskskador är en del av förloppet.

Meniskskada – Symptom

Symptomen på en meniskskada kan variera beroende på skadans omfattning och plats. Ofta uppstår besvären plötsligt i och med en rörelse. Vanliga symtom inkluderar smärta i knät, svullnad, stelhet, svårighet att böja eller sträcka knät fullständigt, känsla av låsning eller upphakning i knät, samt knäppande eller knäckande ljud vid rörelse.

Meniskskada – Diagnos

En läkare eller fysioterapeut kan diagnostisera en meniskskada genom att utföra en fysisk undersökning av knät och be om en detaljerad beskrivning av symtomen och skadehändelsen. Ytterligare diagnostiska metoder kan inkludera magnetisk resonanstomografi (MRT) för att få detaljerad information om skadan och för att utesluta andra knärelaterade skador.

Meniskskada – Behandling

Behandlingen av en meniskskada kan variera beroende på skadans omfattning och plats, samt patientens ålder och aktivitetsnivå. Konservativa behandlingsmetoder kan inkludera:

Vila och aktivitetsmodifiering: Minska eller undvik aktiviteter som belastar knät för att ge tid för läkning.

Smärtlindring: Användning av antiinflammatoriska läkemedel och smärtstillande medel kan hjälpa till att minska smärta och inflammation i knät.

Fysioterapi: En fysioterapeut kan skapa ett individuellt anpassat träningsprogram för att förbättra muskelstyrkan, rörligheten och stabiliteten i knät. Det är även något av det viktigaste för att minska smärtan och återfå funktionen i knät. Det kan inkludera övningar för att stärka quadriceps, hamstrings och höftmuskulaturen samt stretchövningar för att förbättra rörligheten.

Hjälpmedel: I vissa fall kan användning av en knäortos eller knäskydd ge extra stöd och stabilitet till knät under rehabiliteringsprocessen eller vid återgång till aktivitet. I sällsynta fall kan man också behöva kryckor en period för att avlasta knät.

Om den konservativa behandlingen inte ger tillräcklig lättnad eller om skadan är allvarlig kan kirurgi övervägas. Kirurgisk behandling kan innefatta meniskreparation, där den skadade menisken sys ihop, eller meniskavlägsnande (meniskektomi), där den skadade delen av menisken avlägsnas. Målet med kirurgi är att bevara så mycket av menisken som möjligt för att upprätthålla knäets stabilitet och funktion. Det utförs oftast genom titthålskirurgi. Operation är aktuell först när läkning uteblivit under lång tid eller när knät hakar upp sig eller låser sig. I andra fall är träning och rehab nästan alltid förstahandsbehandling. 

Har du ådragit dig en meniskskada eller misstänker du att du har det? Boka en tid till fysioterapeut för bedömning och behandling. Antingen via videobesök här nedan eller till våra mottagningar fysiskt.

Har du långdragen stelhet och värk i knät kan det istället röra sig om artros. Läs mer om det här.